Spring til indhold

Staub

Fra Wiktionary

Tysk

Etymologi

Fra oldhøjtysk stoub.[1]

Udtale

Substantiv

Staub hankøn

  1. støv

Bøjning

Ental Flertal
Nominativ der Staubdie Staube, Stäube
Genitiv des Staub(e)sder Staube, Stäube
Dativ dem Staub(e)den Stauben, Stäuben
Akkusativ den Staubdie Staube, Stäube

Kilder

  1. Staub“ i Digitales Wörterbuch der deutschen Sprache