Nagel

Fra Wiktionary

Tysk

Etymologi

Fra oldhøjtysk nagal.[1]

Udtale

  • IPA:  /ˈnaːgl̩/

Substantiv

Nagel hankøn

  1. (stykke metal) nagle
  2. (anatomi) negl

Bøjning

Ental Flertal
Nominativ der Nagel die Nägel
Genitiv des Nagels der Nägel
Dativ dem Nagel den Nägeln
Akkusativ den Nagel die Nägel

Kilder

  1. Nagel“ i Digitales Wörterbuch der deutschen Sprache