Spring til indhold

svaghet

Fra Wiktionary

Svensk

Substantiv

svaghet fælleskøn

  1. svaghed

Etymologi

Fra svag + -het.

Udtale

  • ♫Lyd♪:
    (fil)

Bøjning

Bøjning af svaghet Ental Flertal
fælleskøn Ubestemt BestemtUbestemtBestemt
Nominativ svaghet svaghetensvagheter svagheterna
Genitiv svaghets svaghetenssvagheters svagheternas