seger

Svensk

Substantiv

seger fælleskøn

1. en sejr (i krig, sport, m.v.)

Bøjning

Bøjning af seger	Ental		Flertal
fælleskøn	Ubestemt	Bestemt	Ubestemt	Bestemt
Nominativ	seger	segern	segrar	segrarna
Genitiv	segers	segerns	segrars	segrarnas

Beslægtede ord og fraser

delseger etappseger finalseger kuppseger promenadseger pyrrhusseger

segeraspirant segerbud segerbudskap segerchans segerdrucken segerfanfar segerfest segerglad segerglädje

segergrepp segergudinna segerherre segerhuva segerintervju segerjubel segerkandidat segerkrans segerkrönt segermarginal segermaskin segermatch

segermonument segermål segerpall segerpalm segerparad segerpremie segerrad segerresultat segerrik segerrop segerrus segersiffra

segerstolt segerstrid segersvit segersång segersäker segersäll segertecken segertid segertippad segertrofé segertåg segerval

segervan segervapen segervilja segervinnare segerviss segervisshet segervittring segeryra segra

Synonymer

• triumf
• vinst

Antonymer

• förlust
• nederlag

Kilder

• seger i Svenska Akademiens ordbok