säng

Svensk

Substantiv

säng fælleskøn

1. en seng

Bøjning

Bøjning af säng	Ental		Flertal
fælleskøn	Ubestemt	Bestemt	Ubestemt	Bestemt
Nominativ	säng	sängen	sängar	sängarna
Genitiv	sängs	sängens	sängars	sängarnas

Beslægtede ord og fraser

barnsäng brudsäng dubbelsäng spjälsäng sängbord sängbotten sängbunden

sängbäddning sängdags sängfilt sängfösare sänggavel sänggående sänghalm

sänghimmel sängkammare sängkamrat sängkant sängkläder sänglampa sängliggande

sänglinne sängläge sängmatta sängomhänge sängplats sängrökare sängrökning

sängstolpe sängtäcke sängvärmare sängvärme sängvätare sängvätning sängöverkast

tältsäng vattensäng

Kilder

• säng i Svenska Akademiens ordbok