resistans

Fra Wiktionary

Dansk

Substantiv

resistans fælleskøn

  1. elektrisk modstand

Udtale

  • IPA: /ʁεsiˈsd̥ænˀs/, X-SAMPA: /"REsi"sd_0{n_?s/

Bøjning

Ental ubestemt
en resistans
Ental bestemt
resistansen
Flertal ubestemt
resistanser
Flertal bestemt
resistanserne