munskänk
Svensk
Etymologi
Substantiv
munskänk
- en mundskænk
Bøjning
| Bøjning af munskänk | Ental | Flertal | ||
|---|---|---|---|---|
| fælleskøn | Ubestemt | Bestemt | Ubestemt | Bestemt |
| Nominativ | munskänk | munskänken | munskänkar | munskänkarna |
| Genitiv | munskänks | munskänkens | munskänkars | munskänkarnas |