munskänk

Svensk

Etymologi

mun +‎ skänka

Substantiv

munskänk

1. en mundskænk

Bøjning

Bøjning af munskänk	Ental		Flertal
fælleskøn	Ubestemt	Bestemt	Ubestemt	Bestemt
Nominativ	munskänk	munskänken	munskänkar	munskänkarna
Genitiv	munskänks	munskänkens	munskänkars	munskänkarnas

Kilder

• munskänk i Svenska Akademiens ordbok