människa

Svensk

Substantiv

människa fælleskøn

1. et menneske

Bøjning

Bøjning af människa	Ental		Flertal
fælleskøn	Ubestemt	Bestemt	Ubestemt	Bestemt
Nominativ	människa	människan	människor	människorna
Genitiv	människas	människans	människors	människornas

Bøjning af människa (vardaglig)	Ental		Flertal
fælleskøn	Ubestemt	Bestemt	Ubestemt	Bestemt
Nominativ	mänska	mänskan	mänskor	mänskorna
Genitiv	mänskas	mänskans	mänskors	mänskornas

Beslægtede ord og fraser

medmänniska medmänsklig människoande människoansikte människoapa människoart människobarn människobild människoblivande människoblod människoboning människofientlig

människofigur människoföda människoförakt människogestalt människohaj människohand människohandel människohat människohatande människohatare människohav människohjärna

människohjärta människohop människohuvud människointresse människojakt människokropp människokunskap människokännare människokännedom människokärlek människoliknande människoliv

människomassa människomyller människooffer människoras människorov människorätt människoröst människosjäl människoskara människoskildring människosläkte människosmugglare

människosmuggling människoson människospillra människosyn människotyp människouppfattning människovarelse människovimmel människovän människovänlig människovärde människovärdig

människoålder människoälskare människoälskande människoätare människoätande människoöde mänsklig

Kilder

• människa i Svenska Akademiens ordbok