ja-sägare

Fra Wiktionary

Svensk

Etymologi

ja +‎ sägare

Udtale

Substantiv

ja-sägare fælleskøn

  1. (person) jasiger

Bøjning

Bøjning af ja-sägare Ental Flertal
fælleskøn Ubestemt Bestemt Ubestemt Bestemt
Nominativ ja-sägare ja-sägaren ja-sägare ja-sägarna
Genitiv ja-sägares ja-sägarens ja-sägares ja-sägarnas

Antonymer

Kilder