dryck

Fra Wiktionary

Svensk

Substantiv

dryck fælleskøn

  1. drik

Bøjning

Bøjning af dryck Ental Flertal
fælleskøn Ubestemt Bestemt Ubestemt Bestemt
Nominativ dryck drycken drycker dryckerna
Genitiv drycks dryckens dryckers dryckernas

Beslægtede ord og fraser

Kilder