Deen

Fra Wiktionary

Afrikaans

Substantiv

Deen

  1. (nationalitet) dansker


Nederlandsk

Udtale

Substantiv

Deen hankøn

  1. (nationalitet) dansker

Bøjning

Best. Ental
de Deen
Ental diminutiv
Deentje
Flertal
Denen
Flertal diminutiv
Deentjes

Kilder

  • Deen“ i vanDale woordenboek