ättling
Fra Wiktionary
Svensk
Substantiv
ättling fælleskøn
- en efterkommer, en ætling
Bøjning
| Bøjning af ättling | Ental | Flertal | ||
|---|---|---|---|---|
| fælleskøn | Ubestemt | Bestemt | Ubestemt | Bestemt |
| Nominativ | ättling | ättlingen | ättlingar | ättlingarna |
| Genitiv | ättlings | ättlingens | ättlingars | ättlingarnas |
Beslægtede ord og fraser
Kilder
- ättling i Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13. udg. 2006)
