körtel

Fra Wiktionary

Svensk

Substantiv

körtel fælleskøn

  1. kirtel

Beslægtede ord og fraser

Bøjning

Bøjning af körtel Ental Flertal
fælleskøn Ubestemt Bestemt Ubestemt Bestemt
Nominativ körtel körteln körtlar körtlarna
Genitiv körtels körtelns körtlars körtlarnas

Kilder