ja-sägare

Svensk

Etymologi

ja +‎ sägare

Udtale

• IPA: (hjælp) /ˇjasɛkarə/

Substantiv

ja-sägare fælleskøn

1. (person) jasiger

Bøjning

Bøjning af ja-sägare	Ental		Flertal
fælleskøn	Ubestemt	Bestemt	Ubestemt	Bestemt
Nominativ	ja-sägare	ja-sägaren	ja-sägare	ja-sägarna
Genitiv	ja-sägares	ja-sägarens	ja-sägares	ja-sägarnas

Antonymer

• nej-sägare

Kilder

• ja-sägare i Svenska Akademiens ordbok