svaghet

Fra Wiktionary

Svensk

Substantiv

svaghet fælleskøn

  1. svaghed

Etymologi

Fra svag +‎ -het.

Udtale

  • ♫Lyd♪:
    (fil)

Bøjning

Bøjning af svaghet Ental Flertal
fælleskøn Ubestemt Bestemt Ubestemt Bestemt
Nominativ svaghet svagheten svagheter svagheterna
Genitiv svaghets svaghetens svagheters svagheternas