förort

Fra Wiktionary

Svensk

Substantiv

förort fælleskøn

  1. forstad

Synonymer

Bøjning

Bøjning af förort Ental Flertal
fælleskøn Ubestemt Bestemt Ubestemt Bestemt
Nominativ förort förorten förorter förorterna
Genitiv förorts förortens förorters förorternas

Kilder